Tror jag framstår som lite gnällig ibland när det kommer till Levi och hur jobbigt det är att ha smått. Det är jobbigt att ha bebis och att vara förälder. Du avstår så mycket av dig själv för någon annan och det är omöjligt att veta hur mycket jobb det är innan man själv är i den sitsen att man är förälder. Man kastas in i det.

Men det är värt det. Det ska gudarna veta.
Det är värt det när han ler.
Det är värt det när han skrattar.
Det är värt det när han gör alla roliga miner och ljud han gör. 
Det är värt det när jag ser att han litar på mig fullt ut.
Det är värt det för varje framsteg han gör.
Det är värt det när man ser hur mycket kärlek som finns att ge och få.
Det är värt det för allt mys och kel man får.
Det är värt det för att livet får så mycket mer mening.

Och han är ju så perfekt! Hans perfekta små fingrar, tår och lår. Hans moshi-mage och hans perfekta pussvänliga lilla näsa. Hans underbart fina ögon och härligt udda skratt. Jag älskar min fina lilla unge - topp till tå. Så det é så!
Bisous!