Vår lille man kan lätt vara vaken mellan 2-5h/natt. Förstår ni vad detta gör med en människa? Jag känner mig mer eller mindre galen emellanåt. Alla behöver sova. Även levi, kan man tycka. Speciellt nu, snart är det inskolning som gäller och både jag och per ska jobba. Hur ska vi alla 3 klara hela dagar om vi inte får sova?

Vi provade därför 5min metoden nu i ett par dagar men han grät hysteriskt. Alla sa "bara stå ut, det går över och han förstår att han ska sova i sin egen säng" mm. mm. Men vi har tyckt att det varit hemskt! Både jag och Per har undrat hur ngt som känns så fel kan vara rätt. Så idag gjorde jag det enda vettiga, jag ringde mamma... :) Hon fick höra hur ledsen han var och tyckte inte alls att vi skulle köra 5min metoden. Och mamma vet vad hon snackar om! (eller hur, mossan? :)) Skönt att få höra ngn säga att det inte passar för vår son så man för förståelse för att man "övergett" tillvägagångssättet. Det är inte det att jag inte kan ta beslutet själv, men jag ville ta rätt beslut, rätt för Levi. Jag kanske bara var en svag mamma som ville ge sig för att hennes son hade en fis på tvären? Sån vill jag inte vara heller. Usch, att man ska stå vid sånna vägval, lätta kan tyckas för de utomstående som kan tänka klart och får sova om nätterna..

Så Per gick in till levi i 2min sen somnade stackarn som stått och skrikit i 30min. Mammas hjärta sörjer! Det är så man känner fysisk smärta när dom blir så ledsna. Tulle :( Men vi får väl se om det är så vi känner när han inte vill sova kl 2 inatt...